mittliviost

Trebor hade länge funderat på vem som bodde i tv-masten. Och nu skulle han göra något åt det.
Han hade ju sett masten blinka vareviga natt. Det måste bo någon där. Någon, som likt Kirtap, gillade att tända och släcka.

Han hade funderat på masten ganska ofta. Ofta innan han skulle somna...
Hur såg den ut innuti?, var det som en godisbutik -fast för lampor?
Kom mastmänniskan ned på jorden någon gång? Eller var han fast där uppe? Och om han gick ned, tog han en stege, eller var det en korg fäst i ett rep, bemannat med  mast-tränade apor? Trebor blundade för en kort sekund och skrattade då han såg massa apor framför sig.
Men sedan blev han rädd och tittade igen. Apor är bra, men lite läskiga.

Trebor hade ritat upp hur han tror att det sågut i masten. Via en korg så fick mastmänniskan mat, och sen skickade han lappar via brevduvor. Att han måste ha duvor var självklart, då dom är bäst på master och andra antenner.

Men mest så var Trebor avundsjuk. Tänk vad mastmänniskan kunde se långt! Därifrån såg han säkert hela världen. Och med en kikare skulle han se längre. Om Trebor blev en superhjälte, skulle han vilja ha en egen mast.

Kirtap därimot brydde sig inte så mycket om Trebors dagdrömmar.
Han ville bara följa med endå. Mest för att smällarna var slut.

Ryggsäckarna var packade. Nu ska de ge sig av.