Så när men så långt bort
Kirtap sov ofta drömlöst, det var vindens fel.
Den tycktes föra med sig allt ur hjärnans trångsskrymslen.
Om han kunnat drömma hade han haft visioner.
Nu hade han ont i magen istället.
Hunger. Osten låg i hallen, Kirtap kunde inte cykla.
Kommentarer
Trackback
