God ost.

Köttbullarna fräser i pannan, skinkan ska skäras upp, föressten har  vi såndär stark kornig senap? Gud vad vi stressar.

Det är då det sker.

Upp ur kassen kommer den, till tonerna utav ett änglaspel.

Mäktigt magnefik intar den bordets huvudplats iklädd sin röda plastmantel.

Och där på på bordet står den. Stoltare än aldrig förr.


Julosten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0