mittliviost

Jag hade ett möte idag.
Ett möte utan stolar, i ett ljust kök.

Trebors grymtande rop på hjälp väkte mig mitt i natten.

Jag följde mitt hjärtas väg och trippade fram till köket.

När jag öppnade mitt kylskåp så låg den bara där.

Det som slog mig då, var inte ostens vackra yttre.

Nej,det som slog mig var om det var jag som stirrade på osten,
eller om det var osten som stirrade tillbaka på mig?

"Vad vill du! Ostjävel!?, Vart är Trebor?"
 
Men osten låg bara där och gjorde det som ostar mest brukar göra.

Trebors sönderslitna nattlinne ligger fortfarande kvar på min golv.
Ibland sitter jag och stirrar på det. Jag försökte sjunga en gång, men det hände inget.
Jag ska vårda nattlinnet., Jag ska vårda det som det barn som Trebor aldrig gav mig.

Vart tog han vägen? Vad skrämde honom denna speciella natt?
Denna natt som vi skulle ge oss till varandra?

Stirra inte för länge på osten, för då stirrar osten tillbaka på dig...