...
Jag vill att du kommer hem nu.
Pappa och jag är oroliga.
/Mamma
Men trebor kom aldrig tillbaka.
Lika fort som han ramlade in i våra liv, så ramlade han ut igen.
En del säger sig ha sett Trebor i full galopp ramlandes förbi på ett torg i Moskva. '
Andra säger sig siktat honom norr om apstaden Nahojong i Thailand.
Så ut och sök folket.
Sök efter Trebor.
Vänd upp och ned på alla bollhav, för någonstans finns han.
MAAA(S)TS
Han hade ju sett masten blinka vareviga natt. Det måste bo någon där. Någon, som likt Kirtap, gillade att tända och släcka.
Han hade funderat på masten ganska ofta. Ofta innan han skulle somna...
Hur såg den ut innuti?, var det som en godisbutik -fast för lampor?
Kom mastmänniskan ned på jorden någon gång? Eller var han fast där uppe? Och om han gick ned, tog han en stege, eller var det en korg fäst i ett rep, bemannat med mast-tränade apor? Trebor blundade för en kort sekund och skrattade då han såg massa apor framför sig.
Men sedan blev han rädd och tittade igen. Apor är bra, men lite läskiga.
Trebor hade ritat upp hur han tror att det sågut i masten. Via en korg så fick mastmänniskan mat, och sen skickade han lappar via brevduvor. Att han måste ha duvor var självklart, då dom är bäst på master och andra antenner.
Men mest så var Trebor avundsjuk. Tänk vad mastmänniskan kunde se långt! Därifrån såg han säkert hela världen. Och med en kikare skulle han se längre. Om Trebor blev en superhjälte, skulle han vilja ha en egen mast.
Kirtap därimot brydde sig inte så mycket om Trebors dagdrömmar.
Han ville bara följa med endå. Mest för att smällarna var slut.
Ryggsäckarna var packade. Nu ska de ge sig av.
Kigskraftpålinjen
10 dagar bara. Inte mer.
Trebor är god, Jag är ond. Kirtap tittar på.
Vi ska bara testa lite. Se om vi saknar dem.
Sa jag att det bara var 10 dagar?
Kanske blir han kvar.
Igen.
mötet i Berlin
Bara gå fram och blixtsnabbt slå ett hårt men precist knogslag emot hans solbrända tinning. Och sen bara gå därifrån lika fort som han hade kommit. Ingen skulle märka något. Vem fan bryr sig om en rövknullande bögjävel?
Han var van att bråka, hemma i stan var han välkänd för sin brutala men effektiva stil. Hans trademark, alltså mest kända metod, var one-punchen. Den var han extra stolt över. Mången var de som hade slagits till golvet.
Men när han närmade sig den äckligt välklädda parfymindränkta fjollan, och precis skulle slå till, så tvekande han.
För första gången kände han en konstig känsla. Den spred sig ifrån hans bröstkorg och upp till huvudet. Han hade aldrig tvekat förut?
Vad är det som händer? -tänkte han.
Fjollan började bli uppmärksam att det stog något strax bakom honom, och började sakta att vända sig om.
Tankarna ringlade sig i hans huvud. Fan, vad är det med mig? Slå nu förfan!
Han var gammal, och hade ett såntdär perfekt ansat skägg, och perfekt noppade ögonbryn. När hans läppar nervöst vred sig till ett leende, så skymtade hans blekvita tänder. Tänder som han antagligen betalat med tusentalslappar, för att få fram det där välkända "hollywood" smilet. Tänder som vi snart trodde skulle ligga på golvet.
Plötsligt. försvann min känsla. Trebor. Kirtap. förlåt.
Men jag måste bajsa.
Forsättning följer.
One-Punch-Noso
(C) Kirtap på de sju haven
Kirtap får flaskpost från sin pappa att han är fängslad av grymma pirater i sjörövarstaden Åbo som bara ger honom vatten och bröd.
Kirtap, Trebor och Leinad reser dit med bland annat en flygande säng (nåja, med en luftballong ovanför), ett egenkonstruerat flygplan samt ett kapat piratskepp för att befria honom, medan Trebor och Leinads bortresta föräldrar tror att barnen är hemma hos Kirtap.
Väl på ön träffar de Jocke med kniven samt Micke syd ifrån Gyllende tider.
Kirtap hånglar sen med den fulaste tjejjen på ön och räddar till slut sin pappa.
Med sig hem får de även en kista full med Toblerone och en talande papegoja.
Papegojan visar sig ha levt ett hårt liv på ön, och har lagt på sig vissa Voyeristiska och exhibionistka egenskaper som i sin tur lett till att den har skaffat sig massa smittsamma sjukdomar.
Så efter 4 månader på karantän kommer den hem till Trebor & Kirtap.
De döper genast papegojan till Xela.
Kirtap, dressed for the Island invasion
Trebor & Cirtaps nya flickvän
Trebor & Cirtap gillar Inga. Det är något med hennes hår.
Cirtap har köpt en peruk, som han brukar lägga på Trebors huvud när Trebor sover.
Vad som händer sen vet man inte.
Men man kan se fotoblixtar ifrån deras rum om man står utanför, berättar Leinad.
Leinad är van att vara utanför.
Nu är han mer utanför than ever, eftersom hans spel gått sönder.
100 års episka planer kastas i fördärvet.
Så nu kommer gatorna att bli osäkra igen
Die Verwandlung
Det är så det brukar vara.
Han känner hur han börjar tappa verkligheten.
Likt vit sand glider den imellan hans fingrar.
Förr försökte han hålla kvar den. Fånga upp den. Rädda den..
Sakta börjar han förvandlas.
Den lilla bit människa han fortfarande hadde kvar i sig låg djupt förankrad i hans bak.
När farbrorn sen drog ut sin "prins" så var den borta.
Nu var han inte människa längre, alltså behöver han inte följa människornas regler.
Därför sover han nära alla andra är vakna.
Därför är han Trebor.
TREBOR KÄNDIS PÅ YOUTUBE!
Kirtap´s kamera
Mest så fotar han solen i olika vinklar, men han förstår inte riktigt varför den blir så konstig på lcd displayen.
Han trodde först att det var något fel på kameran. Då blev han arg och gick frågande tillbaka till affären.
"Du kan väl inte fota solen förstår du väl? " -fick han som svar. Kirtap blev argare.
Kirtap hatar när folk säger vad han kan och inte kan göra.
Igår gick han ut för sent, så då var solen borta. Då bestämde sig Kirtap att sluta fota solen och istället fota lampor.
Trebor däremot gillar inte alls kameror.
Han har lärt sig utav infödingar på discovery-channel att kameran tar ens själ. Han vill ha kvar sin själ. Trebor gillar infödingar, dom är smarta, bor i skogen, smyger, men framför allt så har dom har stora vassrör på snoppen.
Trebor försökte själv sätta dit vass en gång. Men det gjorde för ont.
Kirtap har numer ett fotoalbum. Hans bästa bild är på en Luma 150w. Jag tror att Kirtap skall försöka fota den sällsynte Leinad, detta vore både kul och spännande, då han nästan är lika bra som lampor. Men Leinad är lika slug som en sällsynt blomma. Han låter sig inte fotas bara sådär.
Ja vi får se hur det går.
...Bästa Seriefiguren Ever!
Passar som handen i Trebors snöflingande handske!
För att se några klassiska klipp, PRESS PLAY!
Krigsförklaring
Haagkonventionen från 1907 krävde att de krigförande parterna gjorde en krigsförklaring före, eller omedelbart efter, stridernas början.
Syftet var bland annat att neutrala stater skulle hållas underrättade om vad som pågick. Numera är formella krigsförklaringar mycket ovanliga.
Detta ger en del juridiska problem, då många äldre internationella konventioner som reglerar krig, utgår ifrån att sådana förklaringar gjorts. En mycket känd händelse var när Sovjetunionen anföll Finland utan någon krigsförklaring, som startade vinterkriget.
Trebor och Kirtap förklarade igår eftermiddag krig emot Ost-evert. De hävdar att han inte är värdig namnet.
Här är några delar saxxat ifrån deras krigsförklaring:
"Du säger att du är Ost, Men vi vet vem du är. Du ska förgöras tillsammans med din gamla kvinna till hund!"
"Att sätta Ost framför sitt namn kräver en officiell invit ifrån Ostförbundet, Vi tolererar inte att du använder namnet, så om du inte tar bort det, kommer vi att hyvla ut det ifrån dig, äckliga svartvita gubbe!"
"...bland annat så har Kirtap avlyssnat din telefon, och han säger att du igenom den har kontakt med fridlysta djur, detta går inte att blanda med ostförsäljning. Lägg genast ned din verksamhet eller förbered dig på att bli sprängd"
"Vi har även bevis på att du gör saker med osten som vi inte anser normalt, vi hotar därför att publisera detta i någon känd tidning, kanske. det beror på om vi har fått internet fixat efter trebor fick oss avstängda när han surfade Lagtid, eller hette det Tidelag? här är en bild som trebor ritat om det han lärde sig."
Länk till Ost-Evert
www.nt.se/stoltastad/artikel.aspx?articleid=4202682
das n y a f O r S k a r ö n T
De gamla etruskerna visste redan 400 fkr. vikten av att pryda sina munnar med hår. Håret skyddade inte bara vid den tidens hårda sandstormar, nej, det var även utmärkt att förvara mat i.
Det var endast Adelsmännen och de högre klasserna utav sammhället som fick bära denna utsmyckning. Även de högst aktade krigarna fick bära sin egna version utav "mustafasachi".
Även de gamle Bysantierna tillbad en semigud som ofta avbildades med hår runt munnen och iklädd djurhud. De offrade nötkreatur, frukter, fruar i hans ära och hade även ett helt prästskap som ägnade sig ått att sjunga episka sånger om hans stordåd.
Hans historier har nu hittats vid utgrävningar utanför Bagdad och Gävle, i form utav gamla stentavlor. Stentavlor som nu forskarna har lyckats att översätta tilll "Guldmunnens historia". I skriften står det även om Guldmunnens längesedan glömda sagor, sagor som blivit glömda. Sagor som en gång var legender.
I en tavla har forskarna lyckats översätta den gamla texte till:
" en kort blick på dennes gyllende mustach kunde nedlägga de mest bestialiska vildsvin, och förföra de mest trognaste kvinnor"
Forskarna strider just nu om att även episka grekiska historien "den gyllende pläden" även den handlar om någon med gyllende hår runt sin mun. Men sedan att Romarna (som var kända för sin faciala hårlöshet) skrev om historien, till sin fördel.
Men vart tog historien slut? Fick denna "übermäncshe"- som tyskarna kallade honom, några avkommor? Vi vet att även Adolf Hitler inspirerades utav denna antika legend, och Nazisterna försökte redan på början av 30-talet göra egna utgrävningar och släktforskningar.
Alla ville visa att just "de" var besläktad med gyllendemunnen. Och fortfarande i Tyrolen går man klädd i Lädershorts & hängslen för att hedra denna "mann aus das läder".
Adolf Hitler sägs ha haft en mustach, till heder för "das Gelbmunne". Han försökte även blondera sin mustach, men detta misslyckades och han blev arg & startade ett krig istället.
Men vart tog legenden vägen?
Det ryktas om att några utav folkstammen bosatte sig norrut.
I slalomets och backarnas land.
Mer finns nog att förtälja om historien.
Filipstad Helgen v.01 ...
Vem går över ett torg en lördag kväll
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bil,
jag ser en tjej,
jag ser en snut,
snart har helgen vecka 01 tagit slut
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bar
jag ser en man
jag hör ett tjut
snart har helgen vecka 01 tagit slut
Mellandagsost
Pang!
Den första smällen känns som en överstekt halloumiost som gnids mot ett cp-barns panna.
Konrad tittar på mig medans jag inväntar nästa slag. Även om vi båda vet att ost är godare än skinka så slår han mig. Efter en vecka är han färdig och jag försöker sova .. jag har svårt att sova, så jag räknar dvärgar . Dvärgar av alla dess sorter vita, gula, röda och dvärgar som hamrar på strandsatta valar, de e coolt. Var tredje gång en dvärg trampar på en ost så tänds lampan.
- Fan, jag hatar ju kolibrier.
// Folo
Trebor & Kirtaps Juldag
Trebor hade stått ganska länge i tamburen och väntat, det hade börjat klia under fötterna och han kände hur det blev varmare och varmare. Kirtap var på övervåningen och lyssnade på Enya.
Han hade ju tänkt på det här i flera veckor nu. Kunde inte Kirtap komma snart?
LSS Dagcenter Blomman, bara namnet lät magiskt.
Det var där dom skulle fira sin lilla juldag.
Det ringde på dörren, färdtjänst hade äntligen kommit.
Trebor släppte sin oro och blev helt plötsligt glad. Han skulle få sitta längst fram.
Kirtap kom tillslut med i bilen och resan gick bra. De släpptes av utanför "Blomman", där de möttes upp utav ett annat färdtjänst gäng. Tydligen var det något jippo på gång, för Trebor som såg lite bättre ut än Kirtap blev tvingad iväg in i ett rum med dom andra som såg lite bättre ut. De skulle tydligen göra en hemsida. Kirtap tror att TV var där, men det kunde även ha varit en väldigt lång lampa.
Kirtap blev ledd utav en fjunig praktikant till ett rum där han nu äntligen skulle få dreja vaser. Han hade väntat på det här ett tag. Men det varken han eller praktikanten som låste in honom visste var att de för längesedan lagt ned drejningen pga dödsfall.
Tydligen hade tidigare drejjare valt att äta upp leran istället för att dreja det till vaser.
Så nu låg det bara en ensam grå drejskiva där , tillsammans med lite torkade lerstumpar.
Han satt där ett tag och tittade på den. Kunde han gråta skulle han göra det.
Istället så stirrade han upp på lampan. Lampan och han har lekt mycket.
Han brukade leka att lampan var solen och att han kunde styra den. Han var gud. Han släckte, och tände, släckte och tände.
Efter att ha släckt och tänt i nästan tre timmar så blev han hungrig.
Han satt kvar i mörkret
Trebors juldag däremot blev lyckad. Han är nu kändis på http://www.tachansen.nu/ Kan du se om du kan se honom?
spela alla spel!
Tillbaka till Kirtap:
Det hade blivit något fel i kommunikationen mellan dagspersonalen och kvällspersonalen, så Kirtap glömdes onekligen bort. Men efter två dagar hittade de honom.
Han satt på en stol med ena fingret i munnen, han såg lite ut som en gåta. Brevid honom så droppade en nedblodad lampknapp. "JAG ÄR GUD" - hade han sagt.
Kirtap hamnade på Sluten psykriatisk vård, och är nu totalt återställd.
Eller ja.
...Saxat ifrån Wiki
Kon-Tiki, flotte byggd och seglad under ledning av norrmannen Thor Heyerdahl 1947 för att bekräfta hans teorier om folkvandringarna i Stilla Havet.
Kon-Tiki byggdes av nio stockar ost. Ingen spik eller ståltråd användes, endast rep av hampa. Bamburör, vass, bananblad och några furuplankor utgjorde övrigt byggnadsmaterial. Besättningen bestod av sex personer: fem norrmän och svensken Bengt Danielsson.
Seglatsen utgick från Callao i Peru den 28 april 1947, och tog slut på ett korallrev vid ön Raroia i Polynesien den 7 augusti efter en seglats på nära 7 000 km under 101 dagar. Besättningen hade då lyckats äta upp ett såpass stort hål i skrovet att seglatsen fick avbrytas. Men Heyerdahl visade därmed att det varit möjligt för forntida människor att ta sig från Sydamerikas kust västerut till Polynesiens övärld i Stilla havet.
Några år senare försökte Heyerdahl med samma strapats, men med den här gången en besättning utav laktosallergiker, dom lyckades, och lakto-allergikerna fick en egen plats i de norska historieböckerna
Heyerdahls bok om färden, Expedition Kon-Tiki, gavs ut på svenska år 1949. Expeditionsmedlemmen Erik Hesselberg har gett ut en tecknad bok om samma färd; Kon-Tiki og jeg (Dreyer, Oslo, 1949).
Flotten finns numera på Kon-Tiki-museet på Bygdøy i Oslo.
God ost.
Det är då det sker.
Upp ur kassen kommer den, till tonerna utav ett änglaspel.
Mäktigt magnefik intar den bordets huvudplats iklädd sin röda plastmantel.
Och där på på bordet står den. Stoltare än aldrig förr.
Julosten.
Så när men så långt bort
Kirtap sov ofta drömlöst, det var vindens fel.
Den tycktes föra med sig allt ur hjärnans trångsskrymslen.
Om han kunnat drömma hade han haft visioner.
Nu hade han ont i magen istället.
Hunger. Osten låg i hallen, Kirtap kunde inte cykla.
Dagen efter ost
Hon trodde han försvunnit, ätit upp all ost och gått.
Så fel hon hade.
Trebor hade somnat i handfatet. Inrullad i gårdagens pizzarester, sov han som en "osthyvel trygg i sitt diskställ".
Än visste han inte att han skulle vakna med en ångest större än fyraårs totala bakfyllor.
Hon hade hoppats på att han skulle ha försvunnit.
Hon gillade inte ost.
Konstigt.
Leinad - Ledande Rysk Profil
Han brukar stå i mörka hörn och vänta på folk.
Ibland står han där i timmar.
Väntandes.
Eller så smyger han upp bakom dig smidig som en lemur, men mindre vild.
I hemlighet planerar han sina vansinnesdåd. Han önskar han hade någon att berätta allt för. Men det går inte. Då blir det inte perfekt. Och inte kan han träna upp någon. Det tar för lång tid. Livet är inte som filmen Leon.
Istället så fnissar han för sig själv och börjar skriva på något nytt ännu bättre vansinnesdåd...
Han skriver så hårt att udden på pennan går sönder. Den här gången handlar det om frukt och teknad film.
Infallen som kan vara planerade, och då inte alls är infall, kan komma plötsligt.
Han väljer sina mål med måfå. De får inte vara för alerta, men samtidigt får de inte ha för små näsor. Det ska ge största möjliga effekt men samtidigt vara över fort. Hellst ska de inte veta vad som träffade dem.
Det utlimata dådet har han planerat sen han kan minnas. Det går under namnet T-fisen. Mindre dödlig än en tsunami, men med samma effekt.
Men för att planera detta måste han ha en strikt diet på gammal ost och mjölkpiroger i nästan två år. Så det går inte.
Hans tålamod tar slut för fort.
...och det finns för många mörka gatuhörn som lockar.
Leinad avbildad i en Rysk historebok. I Ryssland är han nämligen en legend, och har en egen högtidsdag då hela folket äter ost och lök till hans ära.
